Tillbaka

Ja,nu ska jag göra ett försök att ta mig ut i etern igen:) Det är faktiskt trevligt att följa sina vänners liv via internet.Jag har några utmärkta exempel på finfina bloggar,där det inte skrivs så mycket men dock regelbundet och med finess.Och det är ju så fantastiskt kul, så jag ska försöka göra något liknande.

Jag är ju sedan något halvår tillbaka sambo. Vi har flyttat också -till en större och helt nybyggd lägenhet.Härligt! Vi stormtrivs! Påhundfronten har vi "bara" lilla Flinga, som numer av sambon är omdöpt till "Inga".

Inga älskar det nya boendet och närheten till havet.Hon studsar vågligt omkring på stenarna i havskanten och ser ut som att hon är född i landskapet och nu bara har blivit återbördad till sitt naturliga habitat.  :) 



 

Svåra beslut...

Så kommer man till den där punkten då man måste fatta ett beslut som man inte vill fatta. Allt man känner talar emot det,men alla fakta talar för det. Man tvingar sig att genomföra det, trots att magen vrider sig i en klump.

Vad är det för beslut? ..  Jo,beslutet att låta Ådi avsluta sina dagar ..och somna in...

Efter många år av trubbel med Ådis skällande och ångest när han blir lännad ensam så hade han  blivit lite mer rimlig det sista halvåret. Det gick att  lämna honom kortare stunder och han demolerade inte heela hemmet..

Men så vände det igen och Ådi fick tokflipp. Skällde hela nätterna när jag jobbade så att grannarna ringde hyresvärden och klagade.Efter flera akutlösningar och försök med att komma tillrätta med problemet så insåg jag att denna vändan orkar jag inte/KAN jag inte. INte för pengarnas skull..herregud..han har redan förstört saker för mig för ..tja...säg ca 30 000 ..så några tusenlappar tilll..what the heck..men ..stressen och pressen att försöka reda ut att han aldrig kan vara ensam..Nej,inte en vända till.

Försökte få honom såld - men de rutinerade människor som hörde av sig förstod digniteten av problemet och betackade sig när de också insåg att Ådi i sig på sin höjd hade potential som familjehund/träningskompis. De andra som hörde av sig hade alldeles för lite hunderfarenhet för att reda ut Ådi - och det sista jag vill är att Ådi ska hamna som en slit och släng hund på Nydala/Rosengård! 

Slutligen så valde jag att låta Ådi trava över tillandra sidan regnbågsbron.Lycklig och glad -en sista dag på stranden..och sedan somna in...

Jag känner mig som  en mördare som avlivar ett fysiskt friskt djur,men är samtidigt övertygad om att jag besparade Ådi en del lidande. Som djurägare tvingas man fatta beslut som är jobbiga för en själv, för att man tror att det är det bästa för djuret. Det är ens förbannade skyldighet...

Jag kommer att sakna min älskade vän något oerhört och det kommer aldrig att finnas ett finare och snällare schäferhjärta än Ådis!

Med de här raderna låter jag bloggandet ara på obestämd framtid. Jag återkommer säkert om ett par månader,men det får vara för nu...

Som tur är ska vi åka till Kina på semester och det kommer att distrahera litegrann. Sedan väntar inflyttning i nya lägenheten i juli..Det piggar också upp .

Ett stort tack tillMiss Giulis Hunddagis som ställt upp i vått & torrt för Ådi. Ett stort tack även till Sheila som jag vet tyckte mycket om Ådi!

Det finns en bro som sammanför himmel o jord.
Den kallas för Regnbågsbron på grund av alla dess färger.
Den andra sidan av bron är ängarnas, kullarnas och dalarnas land
med frodigt grönt gräs.
När ett älskat husdjur dör, flyttar det till denna plats.
Där finns det alltid mat och vatten och ett varmt vårväder.
De gamla och svaga djuren blir unga igen.
De lemlästade blir åter hela.
De leker med varandra hela dagarna.
Endast en sak saknas.
De är inte tillsammans med de speciella personer som
älskade dem på jorden.
Så varje dag springer och leker dom till dess den dagen kommer
när ett av djuren plötsligt stannar och tittar upp!
Nosen rycker till, öronen lystrar!
Djuret rusar plötsligt upp från gruppen!
Du har iakttagits och när du och din vän möts tar du
han eller henne i dina armar och ni omfamnas.
Ditt ansikte pussas om och om igen och du möter åter
 blicken av din trofasta vän.
Sedan korsar ni regnbågsbron tillsammans
för att aldrig skiljas mer